Edouard Vuillard
Edouard Vuillard's Oil Paintings
Edouard Vuillard Museum
November 11, 1868-June 21, 1940. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edouard Vuillard.org, welcome & enjoy!
Edouard Vuillard.org
 

HONDECOETER, Melchior d
Birds and a Spaniel in a Garden sf

ID: 07597

HONDECOETER, Melchior d Birds and a Spaniel in a Garden sf
Go Back!



HONDECOETER, Melchior d Birds and a Spaniel in a Garden sf


Go Back!


 

HONDECOETER, Melchior d

Dutch Baroque Era Painter, 1636-1695 Dutch animal painter. His grandfather, Gillis d'Hondecoeter (d. 1638) and his father, Gysbert d'Hondecoeter (1604?C1653), were landscape and animal painters. After four years at The Hague, where he painted The Menagerie of William III at Loo, Melchior settled in Amsterdam. He painted all forms of animal life, but is best known for his depiction of birds and fowl, in which he has few equals. Representative works, executed in a smooth, precise style, include the Dead Cock   Related Paintings of HONDECOETER, Melchior d :. | stilleben med faglar och jaktredskap | Birds and a Spaniel in a Garden sf | A Pelican and Other Birds Near a Pool, known as 'The Floating Feather' | View of a Terrace | Das Vogelkonzert |
Related Artists:
Wouterus Verschuur
(11 June 1812 - 4 July 1874) was a Dutch painter of animal subjects - mainly horses - and of landscapes. He is one of the later representatives of Romanticism in Dutch art. Born to an Amsterdam jeweller, Verschuur received his training from the landscape and cattle painters Pieter Gerardus van Os and Cornelis Steffelaar. As part of this education Verschuur had to copy works by the 17th century painter Philips Wouwerman, like Wouwerman Verschuures subjects consist mostly of stable scenes, landscapes with horses and coastal landscapes. Showing talent from an early age, at 15 Verschuur had a painting exhibited at the eExhibition of Living Masterse at Amsterdam in 1828. In 1832 and 1833 he won the gold medal at the annual exhibition at Felix Meritis. In 1833 he was appointed a member of the Royal Academy in Amsterdam. In 1839 he joined the artistse society, Arti et Amicitiae. His reputation was also considerable abroad. He was often featured in the annual exhibitions which travelled the large European cities at that time. In 1855 Napoleon III purchased one of his paintings at the Exposition Universelle in Paris. The popularity of his paintings provided him with sufficient funds to travel widely. He made frequent trips to Gelderland and Brabant and abroad to Switzerland and Germany. In 1874, on one of his trips to Gelderland, he died on July 4 in the town of Vorden. He left behind an oevre of about 400 paintings and over 2000 drawings. Amongst his students were his son, Wouterus Verschuur Jr. and Anton Mauve.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
William J.Glackens
March 13.1870-May 22.1938,American painter and illustrator. He graduated in 1889 from Central High School, Philadelphia, where he had known Albert C. Barnes, who later became a noted collector of modern art. He became a reporter-illustrator for the Philadelphia Record in 1891 and later for the Philadelphia Press. In 1892 he began to attend evening classes in drawing at the Pennsylvania Academy of Fine Arts, studying under Thomas Anshutz. In the same year he became a friend and follower of Robert Henri, who persuaded him to take up oil painting in 1894.






Edouard Vuillard
All the Edouard Vuillard's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved